För mig har hela tiden rumsliga förhållanden och det tredimensionella varit i fokus. En spatial förmåga kan jag nog tillskriva mig, det sägs att vänsterhänta har denna talang. När jag började på Valands Konsthögskola 1979 arbetade jag mycket med installationer, där hela rumsuppfattningen förändrades. 1985 hade jag en utställning på Galleri ROTOR i Göteborg, som var en totalupplevelse. Jag omformade också naturen, som redovisades i olika utställningssammanhang. 1983 deltog jag i ett symposium i diabas med Bård Breivik, och har sedan dess utforskat stenen möjligheter till skulpturala uttryck. Efterhand grips man av vilket oerhört starkt uttryck stenen har, och man tvingas att arbeta kraftfullt för att stå emot. Jag söker stenens motsats, att ställa det mjuka mot det hårda, det fina mot det grova, det våta mot det torra. Jag samarbetar gärna med arkitekter, gillar att komma in ett tidigt stadium, och föredrar kunniga och engagerade beställare. Att inte inse allt har ett uttryck är ett misstag, och därför måste man arbeta med helheten. Detta hindrar inte alls att man provocerar, går emot eller arbetar i en annan skala. Tvärtom är det konstnärens uppgift att öppna ögonen på betraktaren, så att man visuellt upplever sin omgivning.